Rabies – viral infektionssjukdom i nervsystemet och förebyggande av neurologiska komplikationer "stöd" homeopati enligt Dr. Banerji

Dr. Banerji-protokoll

Rabies (Tollwut) – viral infektionssjukdom i nervsystemet och förebyggande av neurologiska komplikationer

Den Rabies (Tollwut) är en allvarlig infektionssjukdom i centrala nervsystemetsom orsakas av rabiesvirus eller andra lyssavirus. Smittan överförs huvudsakligen via saliv från ett infekterat däggdjur, särskilt genom bett.

Rabies är en av de farligaste kända infektionssjukdomarna: Så snart typiska kliniska symtom uppträder är sjukdomen nästan alltid dödlig. Samtidigt kan utbrottet mycket tillförlitligt förhindras genom en i tid genomförd postexpositionsprofylax efter en möjlig kontakt.

Överföring

Viruset kan särskilt överföras genom:

• Bett från infekterade djur

• Rivsår med infektiös saliv

• Salivkontakt med öppna sår

• Salivkontakt med slemhinnor i mun, näsa eller ögon

Att röra vid ett djur eller salivkontakt med oskadad hud utgör däremot normalt ingen motsvarande rabiesexponering.

Vilka djur kan överföra rabies?

I princip kan infekterade däggdjur överföra rabies.

Beroende på region är särskilt följande relevanta:

• Hundar

• Fladdermöss

• Rävar

• Tvättbjörnar

• Schakaler

• andra vilda djur

Den faktiska risken beror starkt på landet i fråga, djurslaget och den konkreta exponeringen.

Inkubationstid

Efter en infektion kan det dröja veckor till månader innan de första besvären uppträder. I undantagsfall är kortare eller betydligt längre inkubationstider möjliga.

Viruset tar sig från inträdesstället via perifera nerver till centrala nervsystemet.

Första symtomen

I början kan ospecifika besvär uppträda:

• Feber

• Huvudvärk

• Trötthet

• allmän sjukdomskänsla

• Illamående

• Smärta eller ovanliga förnimmelser vid det ursprungliga bettstället

• Krypningar, brännande känsla eller klåda i området kring såret

Neurologiska symtom utvecklas under det fortsatta förloppet.

Encefalitisk rabies

Vid den klassiska formen kan följande uppträda:

• stark rastlöshet

• ångesttillstånd

• förvirring

• hallucinationer

• sväljningssvårigheter

• muskelkramper

• krampanfall

• tilltagande medvetandestörningar

Karakteristiskt kan en hydrofobi förekomma. Vid detta leder sväljförsök eller redan anblicken eller erbjudandet av vätska till smärtsamma svälj- och svalgkramper.

Även en uttalad reaktion på luftdrag (aerofobi) kan uppträda.

Paralytisk rabies

En ytterligare förloppsform är den paralytiska rabiesen.

Vid denna dominerar tilltagande slappa förlamningar. Denna form kan kliniskt delvis likna ett Guillain-Barrés syndrom (GBS) .

Följande kan uppträda:

• Muskelsvaghet

• uppstigande förlamningar

• reflexbortfall

• sväljningssvårigheter

• andningsförlamning

En sådan symtombild kräver omedelbar neurologisk och intensivvårdsmässig utredning.

Guillain-Barrés syndrom – viktig avgränsning

Det Guillain-Barrés syndrom är inte en rabiesinfektion och orsakas inte av rabiesviruset som typisk orsak.

GBS är en sällsynt akut immunmedierad sjukdom i det perifera nervsystemet som ofta uppträder efter en föregående infektion.

Typiskt är:

• tilltagande muskelsvaghet

• som ofta börjar i benen

• uppstigande förlamningssymtom

• nedsatta eller saknade reflexer

• stickningar eller andra känselstörningar

• eventuellt ansiktsförlamning

• sväljningssvårigheter

• andningsförlamning i svåra fall

Den paralytiska formen av rabies kan orsaka en liknande neurologisk bild, varför den noggranna sjukhistorien – särskilt en möjlig djurkontakt – kan vara avgörande.

Förebyggande efter en möjlig rabieskontakt

Den viktigaste åtgärden vid rabies är förebyggande innan sjukdomen uppträder.

Efter en möjlig kontakt bör såret omedelbart och noggrant rengöras och spolas med vatten och tvål . En lämplig antiseptisk sårbehandling kan dessutom utföras.

Därefter måste så snart som möjligt en medicinsk bedömning göras av huruvida en rabies-postexpositionsprofylax (PEP) är nödvändig.

Postexpositionsprofylax

Beroende på typen av exponering och tidigare vaccinationsstatus kan behandlingen omfatta:

• noggrann sårvård

• rabiesvaccination enligt ett fastställt vaccinationsschema

• vid otillräcklig tidigare vaccination och motsvarande exponering dessutom rabies-immunglobulin

Immunglobulinet infiltreras, så långt det är anatomiskt möjligt, i eller runt såret.

En postexpositionsprofylax bör vid motsvarande indikation inte skjutas upp.

Förebyggande rabiesvaccination

En vaccination före en möjlig kontakt kan vara meningsfull eller rekommenderad för personer med förhöjd exponeringsrisk, till exempel:

• vid vissa resor till rabiesriskområden

• vid längre vistelser med begränsad tillgång till medicinsk vård

• vid yrkesmässig hantering av potentiellt infekterade djur eller lyssavirus

• vid vissa aktiviteter med fladdermöss

Även efter en fullständig förebyggande vaccination är en medicinsk bedömning och vanligtvis en postexpositionsvaccination nödvändig efter en relevant djurkontakt. Behandlingsschemat skiljer sig dock från det för ovaccinerade personer.

Rabiesvaccination och Guillain-Barrés syndrom

Ett Guillain-Barrés syndrom är inte en typisk eller vanlig följd av moderna rabiesvacciner. Neurologiska händelser efter vaccinationer är totalt sett sällsynta och måste bedömas medicinskt individuellt.

Avgörande är riskavvägningen: Vid en faktisk rabiesexponering är risken för en obehandlad rabiesinfektion utomordentligt hög, eftersom kliniskt utbruten rabies nästan alltid är dödlig.

En medicinskt nödvändig rabies-postexpositionsprofylax bör därför inte utelämnas eller fördröjas på egen hand av rädsla för ett Guillain-Barrés syndrom.

Ingen förebyggande behandling av GBS med rabiesmedel

För Guillain-Barrés syndrom finns det efter ett djurbit ingen specifik förebyggande behandling i form av en ”GBS-profylax”. Efter en möjlig rabieskontakt står förhindrande av rabiesinfektion genom korrekt sårvård och vid behov vaccination och immunglobulin i förgrunden.

Om därefter tilltagande muskelsvaghet, förlamningssymtom, svälj- eller andningsproblem uppträder, krävs omedelbar neurologisk utredning.

Homeopati enligt Dr. Banerji

Inom homeopatin enligt Dr. Banerji används vid olika besvär efter djurskador samt vid neurologiska symtom fastställda homeopatiska läkemedel och potenser enligt Banerji-protokollen.

En tillförlitlig förebyggande eller behandling av rabies med homeopatiska medel är vetenskapligt inte belagd. Likaså är ett förebyggande av Guillain-Barrés syndrom med homeopatiska medel vetenskapligt inte påvisat.

Vid möjlig rabiesexponering kan homeopatiska preparat särskilt varken ersätta rabiesvaccinationen eller det vid behov nödvändiga rabies-immunglobulinet. En postexpositionsprofylax får inte fördröjas.

Viktig information

Efter ett bett eller rivsår från ett möjligen rabiesinfekterat djur eller efter relevant kontakt med en fladdermus bör det drabbade stället omedelbart rengöras noggrant och snarast medicinskt utredas.

Man bör inte invänta om symtom uppträder. Så snart en rabiessjukdom har brutit ut kliniskt finns praktiskt taget inga tillförlitliga botemöjligheter längre.

Vid nyuppträdande muskelsvaghet, uppstigande förlamningar, sväljbesvär eller andningsproblem krävs likaså omedelbar medicinsk hjälp.

Informationen på denna sida tjänar uteslutande allmän information och ersätter inte läkarrådgivning, diagnos eller behandling.

Innehållsämnen: Stramonium, Arsenicum album, Hydrophobium